Bränneriet

A. Nilsson (1861-1920) lät stycka av tomter från sitt stora markinnehav norr om järnvägen så att Tyringe Ångbränneri AB kunde få lagfart 1903. Omfattande byggnation hade redan påbörjats och höll på i flera år. 1908 pågick arbetet med reningsverket. Namnet ändrades 1909 till Skånska Spritförädlingsbolaget och 1913 blev det konkurs.

Vid tiden för konkursen var företaget taxerat till 98 000 kronor, saluvärde 150 000 kronor och brandförsäkrat för 241 500 kronor. Fabriksbyggnaden var av tegel och inredd till brännvinsbränneri och reningsverk, delvis i två och delvis i tre våningar med vardera ett ångpannehus, sammanbyggt med fabriksbyggnaden.

I bränneriet fanns potatiskokare, förmäsk, mäskkar, mäskpump, brännapparat med brännpanna av trä, drankpump, maltkross, hiss, vattenkokare, 30, effektiva, hästkrafters ångmaskin, 5 hästkrafters dynamo, sprithållare (2×3000 liter) samt en cistern av trä som rymde 13 000 liter.

I bränneriets ångpannehus fanns en tubulär 28 kvadratmeters ångpanna med injektor, ångmatarpump, potatistvätt och elevator samt en fristående rund skorsten. I reningsverket en cistern (20 000 liter) med glasrörsställ, wortingpumpar, rektifieringsapparater (18 000 + 32 000 liter) vattencisterner (6 000 + 10 000 liter) samt diverse andra cisterner, reningsapparat för finkelolja, 2 styck vattendestilleringsapparater med kopparslangar samt utanför väggen en lankcistern.

I reningsverkets pannhus två ångpannor, matarpumpar, järncistern för matarvatten och en fristående fyrkantig skorsten. I ett cisternhus av tegel fanns två nederlagscisterner om vardera 87 000 liter och i ett envåningshus av trä med två rum, tunnbinderiverkstad.

Kontorsbyggnad av tegel med två kontorsrum, kassavalv och förstuga och så fanns ett reservskjul av trä. Alla byggnader var täckta med papptak.

Till fabriken hörde två av gråsten uppmurade drankbehållare, den ena helt och den andra till hälften belägna å fastighetens mark. Elektrisk belysning med lampor och armatur fanns inom hela fabriksområdet.

I december 1911 härjades fabriken av en häftig eldsvåda med stora skador på inventarierna. I samband med denna eldsvåda stals det stora mängder sprit och det var fest på många ställen.

Ett stickspår från järnvägen gick in på fabrikens gård. Infarten spärrades av ett kraftigt stängsel. Grindarna öppnades endast för järnvägstransporterna.

Det berättas av Helge Ljungdal för Göingebladet att en gång skenade en häst med vagn mot en spritledning, som gick mellan ett par av byggnaderna. En läcka uppstod och hästen skadades svårt. Folk strömmade till och samlade upp spriten med diverse kärl. Stämningen blev hög. Blodet från den skadade hästen rann utmed vägen. Slaktaren Wihlborg fick nödslakta hästen. Man talade om denna händelse i bygden många år efteråt.

Under första världskriget ändrades fabriken för tillverkning av potatisflingor. Stort lager i sedermera biografbyggnaden Metropol. Efter kriget var det ingen efterfrågan på flingor och på 1920-talet skrotades maskinerna.

Byggnaderna användes sedan under många år av Lantmanaafären som lagerlokaler. Joel Nilsson (1893-1975) fick plats för sin smidesverkstad när han flyttade från Torggatan omkring 1940.

Tage Björk (1910-85) startade på andra våningen sin firma Medikema 1940. 1937 kom Arthur Carlssons (1907-81) snickerfabrik. Bertil Petersson (1913-1976) kom från Helsingborgsvägen med Metallförädlingen, Erik Nilsson (1920-2009) med Ugnslackeringen och Curt Perssons (1921-2010) Rörprodukter.

Bränneriets skorsten höjde sig högt över alla hus i byn. De djärvaste pojkarna brukade klättra på fotstegen inne i skorstenen för att däruppe få en fin utsikt över nejden.

Skorstenen mötte sitt öde 1961 då den togs ner sten för sten av bröderna Enar och Torsten Lindberg.

Hämtat ur Norra Skåne 1913.

Tillbaka till Brännerigatan >>>

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *